Kriget är över
"Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor Hans välbehag." (Luk. 2:14)
Änglarnas glädjebudskap till herdarna i samband med Jesu födelse läses i princip varje kyrka över hela världen vid jul. Men har vi förstått vad änglarna verkligen säger? Själv har jag både läst och hört denna vers otaliga gånger utan att egentligen ha reflekterat över innebörden.
Änglarna förkunnade att Jesu födelse innebar fred (frid kan också översättas fred) på jorden. Genom att studera historien kan vi fastslå att Jesus ankomst till jorden inte per automatik inneburit fred mellan människor eller nationer. Under de 2000 år som gått sedan Jesu födelse har världen fått se oräkneliga krig. Det senaste århundradet var förmodligen det värsta av alla med de båda världskrigen och folkmorden under Nazityskland och kommunismen.
När Jesus själv beskrev det motstånd som nådens evangelium skulle komma att möta, sa Han: ”Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, och en man får sina egna till fiender” (Matt.10:34-36).
Vad var det då fred som änglarna pratade om? Vilket ”krig” var det som fick sitt slut i och med Jesu jordeliv? Uppenbarligen handlar det inte om frånvaro av mänskliga konflikter.
Genom hela historien fram till Jesus födelse hade Gud med jämna mellanrum haft uppgörelser med synden. Detta trots att Han i sin godhet och nåd i långa perioder haft överseende med människans felsteg och brister. Vi läser till exempel om denna uppgörelse mot synden i Guds domslut mot det judiska folket i perioder av avfall och avgudadyrkan. Vi ser det också i historien om förstörelsen av Sodom och Gomorra, samt i berättelsen om profeten Jona, där Gud skulle ha förintat staden Nineve om inte dess invånare omvänt sig till följd av Jonas förkunnelse.
Detta ständiga ”krig mot synden” fick ett slutgiltigt avgörande i och med vad Jesus åstadkom när han levde på jorden. På grund av Jesu död på korset råder nu frid mellan himmel och jord.
”Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i Honom och genom Honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom Honom både på jorden och i himlen” (Kol. 1:19-20).
Kriget mellan himmel och jord tog slut på korset! Syndaproblemet blev löst en gång för alla då Jesus blev gjord till synd för vår skull så att vi i Kristus skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet (2 Kor. 5:21). Världen är försonad med Gud och på grund av Jesu offer på korset håller Gud inte människors synder emot dem. Guds välbehag och välvilja strömmar nu ut mot alla människor på jorden!
“Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord” (2 Kor. 5:19).
Vårt uppdrag är att förmedla dessa alldeles ofattbart goda nyheter till världen. Gud håller inte människors synder emot dem och var och en som åkallar Herren Jesu Kristi namn ska blir frälst.
Guds nåd är Guds sanning
”Men vänta lite nu, är inte detta lite för enkelt?” kanske du invänder. ”Vi måste predika sanningen till människorna om deras synder. Endast sanningen kan sätta dem fria! Ingen nåd utan sanning!”
Profeterna i det gamla förbundet fokuserade på problemet, människans synd. Genom att visa folket på dess brister, försökte man få dem att följa och älska Gud. Detta misslyckades i princip hela tiden, eftersom människan drogs med sin syndanatur och ännu inte kunde bli född på nytt. Domsbudskapet, som visserligen var rätt i den tidsepok som existerade före korset, gav inget bra resultat, vilket hela gamla testamentet vittnar om genom det judiska folkets historia. Efter stunder av väckelse och genombrott dröjde det aldrig länge innan avfallet var ett faktum igen.
Vi som lever i det nya förbundet fokuserar inte på problemet utan på lösningen, Jesus själv, som är vägen, sanningen och livet personifierad!
I Jesaja bok kapitel 53 läser vi om hur Jesus en gång för alla löste syndproblemet. Han blev “genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade” (Jes. 53:5). I det efterföljande kapitlet – Jesaja 54 – läser vi sedan om resultatet av Jesu försoningsverk i kapitel 53. Vad som sägs här må låta för bra för att vara sant men kom ihåg att det är Gud själv som talar genom profeten Jesaja.
“Ett litet ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag på nytt samla dig. Då min vrede vällde fram, dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig, men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig, säger HERREN, din återlösare. Jag skall göra som vid Noas flod. Liksom jag svor att Noas flod inte mer skulle komma över jorden, så svär jag att inte mer vredgas på dig eller bestraffa dig. Om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så skall min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger HERREN, din förbarmare.” (Jes 54:7-10)
Många kristna tror att Gud straffar dem så fort de gör ett litet fel. Jesaja 54 visar oss att Gud lovat att aldrig mer vredgas eller bestraffa dem som är delaktiga i fridsförbundet – det nya förbundet. Om än Kebnekaise eller självaste Mount Everest skulle vika bort så kommer detta faktum att kvarstå! Gud bestraffar oss inte när vi misslyckas! Han blir inte heller vred. Detta är goda nyheter för oss kristna!
Guds eviga nåd strömmar mot oss på grund av vår återlösare – Jesus Kristus. Att nåden är evig betyder att den inte kommer och går beroende på vår prestation. Den är konstant!
Det nya förbundet liknas här vid det förbund Gud slöt med Noa efter syndafloden då Gud satte regnbågen i skyn som ett tecken på att jorden aldrig mer skall drabbas av en liknande översvämning igen. Likheterna är slående! Förbundet med Noa var villkorslöst – oberoende av Noas prestation eller framtida lydnad av Gud – och hade föregåtts av Guds dom (syndafloden). Det nya förbudet är på samma sätt villkorslöst för oss som tror på Jesus Kristus, och föregicks av Guds dom genom att Gud bestraffade världens synder i Jesu kropp på korset!
När jag var yngre trodde jag att Gud vaktade på varje liten sak jag gjorde och bestraffade mig så fort jag gjorde något som var fel. Tack och lov så har jag upptäckt att så inte är fallet! Straffet föll på Jesus!
Det är helt korrekt att det inte finns någon nåd utan sanning, men faktum är att Guds nåd och sanning inte är motsatser. Guds nåd är Guds sanning! Sanningen om Guds nåd behöver uppenbaras för svensken – för såväl kristna som icke-kristna.
Lagiskhet leder till mer synd
Men, kanske du säger, finns det inte en risk att kristna missuppfattar budskapet och använder nåden som en täckmantel för synd?
Visst finns det en risk för detta. Paulus mötte ofta denna problematik och i Romarbrevet fick han tre gånger tillbakavisa att det skulle vara okej att ”synda på nåden”. Samtidigt kan man argumentera att om evangeliet inte predikas på ett sådant sätt att det finns utrymme för missförstånd, så har människor inte fått höra samma evangelium som Paulus predikade. Trots risken för missförstånd så vägrade Paulus att modifiera sitt budskap. Han visste nämligen att endast Guds nåd kunde förvandla åhörarna!
Predikanter som är rädda för att missförstås försöker ofta balansera nåd med lag och dom. Problemet med detta är att det inte leder till att folk syndar mindre utan snarare mer! ”Syndens styrka kommer av lagen” (1 Kor. 15:56). Om vi tror att vi får folk att leva rätt genom att förkunna lagar och paragrafer så bedrar vi oss själva. Hela gamla testamentet är som sagt ett vittnesbörd om att detta inte fungerar!
“Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden” (Rom. 6:14).
Paulus är väldigt tydlig i Romarbrevet: Ju mer lag desto mer synd. Ju mer nåd desto mindre synd. Han visar också tydligt hur man som troende kan övervinna synd. Det handlar först och främst om att få en uppenbarelse om vad som verkligen skedde på korset. När Kristus korsfästes så blev jag korsfäst med Honom. Jag har dött från synden. Synden har inte längre någon makt över mig. Jag är en ny skapelse i Kristus Jesus. Jag har en ny, rättfärdig och helig natur på insidan. Genom att fokusera på Jesus och vem jag är i Honom – vad Paulus kallar att ”vandra i Anden” – kommer jag inte längre att göra vad köttet har begärelse till.
Sanningen sätter oss fria och endast sanningen om Guds nåd – evangeliet – kan verka fram sann helgelse i våra liv. Det är Guds godhet, inte hot om dom eller straff, som leder oss till omvändelse (Rom. 2:4).
Nådens fostrande verkan
Guds nåd ger mig styrka att övervinna synd. En person som får höra att Gud inte bestraffar våra felsteg i det nya förbundet och därför väljer att ”synda på nåden” har visat vad som hela tiden fanns i hjärtat. Om budskapet om Guds kärlek, godhet och nåd får mig att synda så är det inte Guds nåd i sig som är problemet. Det är köttet i en människa i kombination med ett felaktigt tankeliv som får henne att synda. Det faktum att vissa misstolkar nådens evangelium får inte göra att vi undviker att predika det som det verkligen är! Endast nåden kan producera bestående resultat.
En känd bibellärare har sagt följande: ”Vill du ha snabba resultat i församlingen, predika lag. Befall människor att lyfta händerna, vittna, offra etc. Nåden däremot tar längre tid.” Han vidareutvecklar sin tanke: ”Det gick snabbt för Abraham att få barn med Hagar (en bild lagen) men med Sara (en bild på nåden) tog det längre tid.”
Guds nåd har en fostrande verkan, och är det enda som kan förvandla oss inifrån och ut, men vi måste låta den få ta sin tid.
Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är… Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar (Tit. 2:11-14).
Medan lagisk förkunnelse endast polerar utsidan, och får oss att bli kristna fariséer med dömande åsikter om allt och alla, går nåden på djupet. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet. Borta är samtidigt alla fasader. Man blir mer avslappnad och ärlig – gentemot sig själv och andra människor. Man har inte längre samma behov av att försöka framställa sig själv i bättre dager än vad som verkligen är fallet. Det kristna livet blir en vila som föder fram en iver att tjäna Gud – inte för att man MÅSTE utan för att man VILL.
Det kan mycket väl hända att kristna som tidigare levt under lagen och nu fått en uppenbarelse om Guds nåd kan ta en paus från alla religiösa aktiviteter under en period. Detta ska inte misstolkas som avfällighet. Har man läst 5 kapitel i bibeln varje dag under 10-tals år, motiverad av fruktan eller fördömelse, så är det naturligt att man kan vilja ta sig en paus när man nu förstått att man är lika älskad av Gud oavsett om man läser bibeln eller inte. Men ju mer uppenbarelse om nåden man får desto mer motiverad blir man i slutändan att be, läsa bibeln och vittna. Man får en inre iver att göra goda gärningar! Det är hit Gud vill föra oss. Gud ser till motivet bakom våra handlingar mer än till våra handlingar i sig (1 Kor. 13:1-3).
Kristus i oss - nyckeln till ett helgat liv
”Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: "Lär känna HERREN!" Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger HERREN.” (Jer. 31:33-34)
Nyckeln till ett helgat liv är inte yttre bud eller regler utan att Kristus genom den Helige Ande tagit sin boning i oss. Istället för budord skrivna på tavlor av sten så har Gud skrivit sin lag i våra hjärtan. Gud själv verkar i våra hjärtan så att vi följer och lyder Honom! Vad lagen inte kunde åstadkomma gjorde Gud genom att sända sin Son (Rom. 8:3). Detta är det kristna livets hemlighet. När vi tror på Jesus så kommer Han själv och bor i oss. Vi behöver inte försöka leva Kristuslikt i egen kraft. Det kristna livet handlar om att låta Kristus få leva och uttrycka sig i och genom oss!
Den som är född på nytt har Guds lag skriven i sitt hjärta och vet därför instinktivt vad som behagar Gud och vad som inte behagar Honom. Den pånyttfödde har också en inneboende längtan efter renhet och helgelse.
”Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom Han är ren”. (1 Joh. 3:3)
Vi behöver inte mer lagisk ”omvändelseförkunnelse” för att få kristna att ”leva rätt” idag. Vad vi alla behöver är att personligen få lära känna Guds kärlek – bredden, längden, höjden och djupet och så ”bli uppfyllda av all Guds fullhet” (Ef. 3:18-20). Kärlek är en betydligt starkare drivkraft när det gäller att få människor att leva ett helgat liv än lagparagrafer och syndakataloger.
Men räcker detta, kanske du undrar? Behöver vi inte lagar och en ”radikal omvändelseförkunnelse” för att hålla oss i schack?
Tänk på Josef i fångenskap i Egypten. De drömmar han fått från Gud hade lett till att hans egna bröder sålt honom till slav. Mänskligt sett kanske man kan säga att han hade all anledning att vara besviken på Gud. Men när han frestades av Potifars hustru, svarade han, ”Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?” Notera att Josef sade detta långt innan Mose lag gavs på Sinai berg. Josef visste instinktivt vad som var rätt och fel därför att han hade en kärleksrelation med Gud. Han behövde inte lagar och paragrafer för att förstå detta. Den som är född på nytt har Guds lag skriven i sitt hjärta.
Låt oss inse faktum: Vad vi ofta kallat radikal omvändelseförkunnelse” har i själva verket varit ren och skär syndamedvetenhet. Så kallade ”väckelsepredikanter” har gjort kristna mer medvetna om sina brister än om sin rättfärdighet i Kristus Jesus. Trots goda intentioner har man ofta satt vagnen före hästen. Detta har i sin tur lett till att många kristna befunnit sig på ett andligt barnstadium livet igenom.
Sann omvändelse handlar om att förnya sinnet gentemot vad Jesus har gjort på korset – att ändra sitt sätt att tänka från syndamedvetenhet till rättfärdighetsmedvetenhet! Rätt leverne är en frukt av att man ”tror rätt” och inte ett resultat av att man i egen kraft försöker ”leva rätt”. När vi får en uppenbarelse om Guds nåd så fostrar denna nåd oss att leva på ett sätt som behagar Gud. Lagens förbund – även kallat ”fördömelsens ämbete” – har haft sin glansperiod. Vi lever nu nådens tidsepok, i resultatet av vad Jesus gjorde på korset.
Kriget är över!
Två korta uttryck på bara ett par ord vardera, men vilken enorm skillnad de har i betydelse. Och vilken enorm skillnad i våra liv när vi förstår hur dessa uttryck används när det gäller det nya förbundets sanningar. Är det ”både det gamla och det nya förbundet” eller ”antingen det gamla eller nya förbundet” som gäller? Är det ”både lag och nåd” eller ”antingen lag eller nåd”? Svaren på dessa frågeställningar innebär en stor skillnad när det gäller alla områden av våra liv; frälsning, helgelse, tillväxt, tjänst, böneliv och familjeliv etc.
GUDS LÖFTEN ÄR ”BÅDE OCH”, INTE ”ANTINGEN ELLER!”
Alla Guds löften har fått sitt ”JA” i Kristus. (2 Kor 1:10, Rom 8:32.) Därför finns ingen anledning att köpslå med Gud och säga: ”Om jag avstår från det här löftet, kan jag då istället få vad som utlovas i ett annat löfte?”
Uppfyllelsen av Guds löften är för alla! (Rom 1:10-13, Rom 8:32.) Det är alltså inte ”antingen dem eller mig”, utan ”både dem och mig.” Gud är rik nog för oss alla! Därför kan vi lägga bort all avundsjuka och konkurrens-mentalitet och istället stå tillsammans och uppmuntra varandra.
DE TVÅ FÖRBUNDEN ÄR ”ANTINGEN ELLER” OCH INTE ”BÅDE OCH”
Det är antingen det gamla eller det nya förbundet, inte både det gamla och det nya förbundet på samma gång, som gäller. Detta är mycket viktigt för oss att vara medvetna om. Vi kan inte läsa något här och något annat där och automatiskt tro att allt gäller oss idag. Det gamla förbundet var baserat på Mose lag och var giltigt fram till korset. Det nya förbundet började vid korset, uppståndelsen och pingsten och är det enda som gäller nu. Låt oss titta på några av de skriftställen som bekräftar detta.
Hebr 8:6-7: ... Han är medlare för ett bättre förbund, eftersom det är stadfäst med bättre löften. Ty om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett annat i stället . Hebr 8:13: När han talar om ett nytt förbund, har Han därmed förklarat att det förra är föråldrat…
Det gamla förbundet (med hela sitt system) är nu över. Offrandet av annat blod gäller inte längre, (det var aldrig bra nog för att ta bort synden). Nu är det bara Jesu offer som gäller! Den årliga vägskatten på bilar är ett bra exempel på detta ifrån nutid. Om vi kör runt med ett kontrollmärke för 2008 så vet vi att det inte är giltigt för år 2011.
Jesus uppfyllde lagen i det gamla förbundet och Han var det perfekta lammet som offrades en gång för alla för att ge evig förlåtelse för synder! Nu är det inte längre nödvändigt med fler offer för att få syndernas förlåtelse, eller för att få välsignelse från Gud. Ett helt nytt förbund har inträtt, med bättre villkor och bättre löften, och detta fungerar på ett helt annat sätt.
Detta är viktigt att ha i åtanke när man läser Bibeln, därför att där finns både det gamla och det nya förbundet beskrivet. Vi kan lära oss mycket av det gamla förbundet, särskilt i skuggbilderna av Jesus, men vi måste komma ihåg att vi idag inte lever i det gamla förbundet.
Låt oss titta på några exempel. I Gamla testamentet står det att Gud inte kommer att glömma synd intill den tredje och fjärde generationen. I kristna kretsar så har det undervisats en hel del märkliga saker baserat på detta skriftställe, men det är viktigt att se vad det nya förbundet säger: ...”deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg”, Hebr 8:12 och Hebr 10:17.
I det gamla förbundet står det att Gud inte kommer att glömma synden och nya förbundet säger att Han aldrig mer kommer att komma ihåg synden. Detta visar att det finns ENORMA skillnader mellan det gamla och nya förbundet.
I det gamla förbundet, kan vi också läsa om David och hur hans synd gjorde att hans son måste dö. Många tänker därför att när något dåligt händer med någon troende eller deras barn, så är detta Guds straff för en synd som de har begått. Men då måste vi ställa oss denna viktiga fråga: Har då Jesu kors verkligen medfört någon förändring? Eller är det så att det som hände i det gamla förbundet också sker i det nya förbundet? Nej, mellan dessa två förbund står ett väldigt kors som har fört med sig en enorm förändring! Varför behöver varken vi eller våra barn utstå Guds straff på samma sätt som David i samband med att vi har syndat? Eftersom GUDS SON led i vårt ställe och tog straffet för alla våra synder på sig. Johannes döparen säger om Jesus: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd.”
Ett sista exempel handlar om Guds välsignelser. Detta är ju en mycket viktig fråga. Hur får man del av Guds välsignelser? I det gamla förbundet står det tydligt i 5 Mos 28:1-2 att välsignelserna kommer om vi lever helt perfekt. Många tänker kring detta avsnitt att om man är lydig till 40 procent så kommer en 40-procentig välsignelse och om man är lydig till 90 procent så kommer en 90-procentig välsignelse. Men det står där att man måste uppfylla ALLT (100 procent) för att bli välsignad. Så detta är inte evangelium om Jesus utan föråldrad undervisning ifrån det gamla förbundet - judendomen. Det är ett annat trossystem. Jesu namn nämns inte i 5: e Mosebok 28. Men vi vet att den enda lösningen är att Jesus kom som den ende som var perfekt till 100 procent och vi får nu del av välsignelsen i Honom! Han har tagit förbannelsen för alla överträdelser. I det gamla förbundet blev folk välsignade på grund av sina egna gärningar, i det nya förbundet är vi välsignade på grund av Jesu gärning! När vi vet detta så kommer vi in i trons vila.
Något att fundera vidare på: Medförde Jesu kors någon förändring angående saker som vårt böneliv, tillbedjan, helighet, rättvisa? Undervisar vi från judendomen och det gamla förbundet, eller från Nådens Evangelium i Jesus Kristus? Bygger vi på egna gärningar eller håller vi fast vid Guds gåvor av nåd till följd av Jesu fullbordade verk?
SJÄLVRÄTTFÄRDIGHET OCH GUDS RÄTTFÄRDIGHET ÄR ”ANTINGEN ELLER” OCH INTE ”BÅDE OCH!”
Det nya testamentet är fullt av skriftställen angående detta. Se till exempel Rom 10:3-4, Fil 3:8-9 och Rom 3:20-24.
Självrättfärdighet baseras på våra egna gärningar och våra egna liv. Hur väl vi presterar kan variera en hel del från en dag till en annan. Guds rättfärdighet däremot bygger på Jesu gärningar och liv och är därmed konstant på 100 procent. Evangeliet, de goda nyheterna, är att vi har fått Guds rättfärdighet som en gåva i samma ögonblick som vi accepterade Jesus som vår Frälsare. Wow – vilken sanning! Gud ser oss som rättfärdiga till 100 procent! Självrättfärdighet och Guds rättfärdighet får inte blandas ihop.
Vi kommer aldrig till Gud baserat på vår egen självrättfärdighet, utan på grund av Guds rättfärdighet given till oss som en gåva. Våra egna gärningar är inte tillräckliga för att vi ska förtjäna frälsning, helande, Guds favör, etc. Det enda som fungerar är Jesu fullbordade verk! Alltså är vägen öppen för alla!
Av Hans fullhet har vi alla fått nåd och åter nåd, (Joh. 1:16).
Har du koll på nåden? Om jag själv fått denna fråga för några år sedan så hade jag med största sannolikhet svarat ja. ”Vi är ju frälsa av nåd och inte av gärningar”, skulle jag förmodligen ha sagt. Detta är givetvis sant, men oj vad lite jag egentligen hade förstått.
Jag gör absolut inga anspråk på att ha förstått Guds nåd fullt ut idag. Det finns ständigt nya aspekter att upptäcka av bredden, längden, höjden och djupet av Guds kärlek (Ef. 3:18-19). Men utan tvekan kan jag säga att jag vet mer idag än vad jag gjorde några år tillbaka i tiden. De senaste åren har för mig personligen varit en spännande upptäcktsfärd i förståelsen av Guds nåd och det nya förbund som Jesus kom till jorden för att förmedla.
Det började med att jag läste Åge Åleskjaers bok Fullständig Frihet. Jag hade hört talas om den s.k. nådesförkunnelsen och var först skeptisk då jag trodde att denna undervisning fick kristna att bli slappa och världsliga. (Detta stämmer inte såvida man inte missförstår undervisningen!) Samtidigt fanns där en attraktion och till slut bestämde jag mig för att inte längre bara lyssna på vad alla andra tyckte och tänkte. Jag ville själv bilda mig min egen uppfattning och beställde därför boken via ETAL:s hemsida.
”Hur brinnande var inte våra hjärtan när han öppnade Skrifterna för oss” är ett citat från Emmausvandrarnas upplevelse av den uppståndne Jesus som perfekt beskriver vad som skedde inom mig när jag började läsa boken. Olika bibelord som jag tidigare trodde att jag hade förstått fick plötsligt ett helt nytt ljus och bibelord som jag tidigare inte förstått blev plötsligt begripliga. Det var som att jag fick en ram runt det pussel av uppenbarelser jag samlat på mig under årens lopp.
En viktig tes i boken är att vi som kristna bär med oss många traditioner och människobud som inte bara gör det kristna livet svårt och krampaktigt utan också evangeliet oattraktivt för de människor som inte tagit emot Jesus. Jag insåg hur sant detta är och inte minst insåg jag hur mycket religiöst bagage jag själv gått och släpat på. Huvudproblemet för mig var att jag blandade sanningar från det gamla förbundet med sanningar från det nya.
En nyckelinsikt, som fick olika pusselbitar att komma på plats, är att det nya förbundet - nådens förbund - inte startar i och med kapitel ett i Matteusevangeliet. Under sin jordevandring gav Jesus genom sitt agerande ständigt en försmak av det nya förbundet, men faktum är att Jesu tjänst på jorden utspelade sig under det gamla förbundets era. Han var ställd under lagen och kom för att uppfylla och fullborda lagen så att du och jag inte skulle behöva leva under den utan istället få söners rätt (Gal. 4:4-5). Hebreerbrevet 9:16-17 lär oss att ett testamente, ett annat ord för förbund, endast kan träda i kraft först efter att den som upprättat det har dött. Jesus var med andra ord tvungen att dö innan det nya förbundet kunde träda i kraft fullt ut.
Lagen var uppfylld och fullbordad när Jesus sade ”det är fullbordat” sekunderna innan han tog sitt sista andetag på korset. Därefter rämnade förlåten i templet, skiljemuren mellan judar och hedningar bröts och vägen till Gud öppnades upp för alla människor av nåd genom tro på Jesus.
”Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror”, (Rom 10:4).
Efter Andens utgjutande på pingstdagen, det nya förbundets födelsedag, så skrevs Guds lag i våra hjärtan istället för på stentavlor. Härmed inträdde en helt ny ordning där Gud inte längre relaterar till mänskligheten baserat på dess prestationer eller goda gärningar. Hela världen har nämligen blivit försonad med Gud. Det avgörande är istället huruvida jag har tagit emot Jesus i mitt liv eller inte. Är jag i Honom och får Han leva sitt liv i och genom mig?
När jag läser min Bibel behöver jag därför filtrera sanningar som gällde före korset utifrån den verklighet som nu gäller i det nya förbundet. Som pånyttfödda troende i det nya förbundet så får vi njuta av privilegier som inte existerade tidigare. Vi lever i resultatet av korset!
Vilken frukt har då dessa fördjupade upptäckter av nåden och det nya förbundet producerat i mitt liv? Kanske är det upp till andra att bedöma detta, men om jag själv får besvara frågan så framförallt en större vila i vandringen med Gud. Istället för att söka andliga känslokickar och upplevelser lever jag idag med en större vila och förtröstan på Honom som är fullheten av allt jag någonsin kommer att behöva och som bor i mig. Jesus är ständigt nära. Jag behöver inte jaga smörjelser, helande, genombrott, eller nya andliga nivåer. Guds fullhet är i Jesus och eftersom jag har blivit ”uppfylld i Honom” så är Jesus själv allt detta för mig (Kol. 2:9-10).
Efesierbrevet 1:3 säger att vi i Kristus Jesus redan har blivit välsignade med all den himmelska världens andliga välsignelser. Istället för att söka efter andliga välsignelser som om jag inte hade dem, är jag idag mer inriktad på att förnya mitt sinne gentemot vad jag redan äger i Kristus.