Iréne Ljunggren

4:e december1929 – 10:e februari 2010

 Irene Ljunggren [född Dreier] gick hem till Jesus tidigare i år och hennes begravning blev en stark påminnelse om vikten av att hålla Jesus i centrum. Här beskriver Peter Ljunggren något av sin mammas liv och speciellt hur hennes upplevelse av väckelse blev tongivande för resten av livet.

 

Min mamma, Irene, föddes en kall och bister natt i Kweihwacheng, i norra Kina, den 4:e december 1929.  Knappast någon förväntade sig att Irene och hennes tvillingbror Wilhelm skulle överleva. Det var så kallt att vattnet som förberetts för tvättningen efter förlossningen frös. Enligt lokala sedvänjor i den delen av Kina, var en pojke att föredra framför en flicka, och en del av lokalbefolkningen menade att det var bäst att låta flickan dö, för att pojken skulle ha en chans att överleva .  Mot alla odds överlevde båda barnen. Livet för missionärer i norra Kina var hårt och farligt, men det arbete som etablerades överlevde kommunismen och fortsätter att växa än i dag. Efter att ha återvänt till Sverige, kunde Irenes föräldrar, Wilhelm och Karin Dreier, inte resa tillbaka till Kina som planerat, på grund av sjukdom. Min morfar fortsatte som pastor och rese-predikant inom Svenska Alliansmissionen.

1946-1954

Från tidig barndom hade min mamma passion för Gud. Vid 16 års ålder gick hon in i heltidstjänst som evangelist, och ofta blev det mötesserier som varade i flera månader. I slutet på en kampanj hölls högtidsgudstjänster, där församlingen gladdes över dem som hade fått ett nytt liv i Jesus Kristus. Det var vanligt att mamma och hennes evangelistkamrat fotograferades tillsammans med nyfrälsta.

Tidsperioden från 1946 till 1954 formade min mammas liv.  Det var en tid av andlig väckelse i Skandinavien. Hon berättade hur hon predikade varje kväll under två till tre veckor, utan att se en enda person komma till Kristus.  Men sakta, bröt evangeliet igenom och när genombrottet hade kommit, tog människor emot Jesus varje dag. Det var detta man kallade väckelse och ofta kunde väckelsen fortsätta tre eller fyra månader. Jesus och det som hände i missionshuset var det stora samtalsämnet bland människor i samhället. Mamma var ju en flitig mötesbesökare under alla år, speciellt om det var liv och ande i mötena och människor blev frälsta. Hon älskade församlingen där jag var pastor, där vi under en tolvårsperiod aldrig hade ett söndagsmöte utan att människor blev frälsta. Men oavsett hur bra möten eller konferenser var, menade mamma att det hon upplevde under åren 1946-1954 var unikt och hon längtade alltid efter att få uppleva det igen. Hon beskrev det som en atmosfär av Guds Ande, som vilade över hela samhällen och människor kom till Jesus.  Dessa händelser hade en djupgående effekt på mamas sätt att tänka, hennes intressen, hennes målsättningar och passioner. Detta höll i sig ända till den dag hon förflyttades till härligheten . De sista fyra månaderna bodde mamma hos mig och gnistan och längtan fanns kvar.

Morfar författade många psalmer och sånger och när mamma hade möjlighet sjöng hon i sin pappas kör, som de helt enkelt kallade ”Färdekören”. Hennes stora passion var dock att predika evangelium och hon gav gärna huvudansvaret för sång och musik till sin evangelistkamrat.

Dopet i den Helige Ande

Dopet i den Helige Ande var ett kontroversiellt ämne, men 1949 blev mammas längtan efter denna upplevelse så stark, att hon deltog på en månads evangelistkurs i Filadelfia i Stockholm. Detta var ett stort steg och en del menade att det inte skulle gynna mammas tjänst att ge sig i lag med dessa ”fanatiska” pingstvänner. Sista dagen på evangelistkursen fick hon uppleva dopet i den Helige Ande och mamma berättade att hon med flera andra talde i tungor hela vägen på hemresan på tåget mellan Stockholm och Jönköping. Det blev fullt bönemöte i kupén med många som förundrat tittade på. Mina första minnen av bön i tungotal och lovprisning kommer inte ifrån karismatiska möten, utan från att höra min mamma bedja tidigt var morgon. Mamma fortsatte att leva i denna verklighet ända till sin död. Den sista veckan innan hon dog kom en sjukhuspastor till hennes sjukbädd och frågade vad det innebar att bli döpt i den Helige Ande och tala i tungor. Mamma anförtrodde mig, "Jag nämner inte så mycket om detta, men jag berättade för sjukhuspastorn om min tid i Ryssland där jag talade på ryska i den Helige Ande, utan att ens veta på vilket språk jag talade".

Pappa blir frälst

I ett av dessa väckelsemöten i början av 50-talet, kom en ung man, Jonas och gav sitt liv till Jesus Kristus. Tidigare hade han ansetts vara totalt ointresserad av evangeliet, kanske den siste man skulle kunna tänka sig att bli frälst. Det tog bara ett par år och sedan hade Irene och Jonas gift sig. Mammas drivkraft att tjäna Gud förblev lika stark efter giftermålet och nu var pappa också djupt engagerad. Utåtriktade möten hölls ofta i många församlingar, på torg, i tält, ja snart sagt överallt. Jag växte upp under en tid då ”synd-katalogen” betonades, men mitt minne av mamma är att hon stod på syndarens sida när lagiska kristna körde på med sina förmaningar. Hon såg Jesus som syndarens vän och det ville hon också vara.

Det var inte bara möten, mycket roligt också, glada skratt och långa semestrar över hela Europa, men vi satte alltid av några dagar för evangelisation.

Kampanjer 

1983 flyttade mina föräldrar till Kanada och när alla barnem var vuxna fick mamma nya möjligheter att predika evangeliet, särskilt efter att min pappa dog på sommaren 1990.  Hon höll kampanjer i Indien, Ryssland och Thailand, däremellan predikade hon i Skandinavien och Kanada. De senaste åren saktade mammas liv av, men hennes orubbliga tro på Gud avmattades inte. Hon var alltid bekymmrad om hon trodde att någon inte hade det ”rätt ställt med Gud”. Att tala om Jesus var lika naturligt som att andas, oavsett vem som lyssnade. 

Ouppfyllda drömmar

En av mammas drömmar var att återvända till Kina.  Hennes pappa talade flytande kinesiska. Hans kinesiska Bibel är full av predikoutkast, ena sidan på svenska och den andra på kinesiska. Närhelst Kina fördes på tal, var Iréne idel öra. Bara någon månad före hennes död samtalade mamma och jag om ouppfyllda drömmar och hon hade frid också över det, "Jag är redo att åka hem till Jesus. Han har varit trofast varje steg på vägen och även om några drömmar inte har gått i uppfyllelse, så lämnar jag det i Hans händer, jag är redo att gå vidare".  Mamma talade ofta om hur trofast Jesus är. För henne handlade inte Guds trofasthet om bönesvar, eller att hennes drömmar blev verklighet. Det hade inget med saker och ting att göra. Jesus var trofast därför att varje dag hade mamma en levande relation med honom. Hennes frälsare vare också hennes bäste vän och det är det vi minns mest. 

Kampanj blir storseger trots inställande fjärde dagen på grund av bombhot

Tillstånd kom i sista minuten

Jag anlände till Pakistan ungefär två veckor innan Jesusfestivalen skulle börja. Hela kampanjen var ett enda stort frågetecken från början till slut. Först var det planerat att vi skulle hålla kampanjen i Hyderabad redan i början av sommaren, men vi fick inte tillstånd i tid. Den här gången hade borgmästaren gett oss tillståndet för kampanjen bara två dagar innan jag kom till Pakistan. Våra lokala organisatörer, Nazir Barkat och Sarfraaz William, talade hela tiden mycket om ”Guds stora mirakel”, när det gällde tillståndet för kampanjen. De hade jobbat väldigt mycket med flera tjänstemän i Karachi och Hyderabad innan vi kom dit.

Den första stora händelsen i staden

På lördagen träffade vi den lokala kampanjkommittén, som var ansvarig för kampanjen. Kommittén bestod av ett antal pastorer i Hyderabad. De berättade att ingen församling hade hållit denna typ av kampanj tidigare på den här platsen. Pastorerna var ivriga att hjälpa oss med allt. Vår kampanjansvarige från Kanada, Marius Nicolaisen, träffade församlingar på söndagen för att inspirera dem och jag och broder Mike följde med honom. Vi uppmanade församlingsmedlemmarna att komma med som kampanjvänner. Kampanjvänner är personer, som tar kontakt med de nyfrälsta och sedan håller kontakten med dem efteråt. Tillsammans besökte vi 19 olika församlingar.

35 000 affischer och 100 000 flygblad

På måndagen var vi äntligen redo att börja med annonseringsarbetet. Jag och fyrtio lokala ungdomar jobbade med att sätta upp 35 000 affischer och 100 000 flygblad under de följande 9 dagarna. Jag har aldrig sett så ivriga killar någonstans vi har haft kampanj. Det var jättejobbigt att tillverka klister – ingen av de andra hade någon erfarenhet av hur man gör. Vi försökte med olika kombinationer, ibland blev klistret bättre, ibland sämre! På grund av Ramadan, fick vi många gånger inte äta förrän mitt i natten; en gång hann klockan bli två på morgonen när vi fick vår första måltid efter frukosten. Med Guds hjälp gick arbetet framåt i alla fall och det var en glädje att se hur många människor som väntade på att kampanjen skulle börja. Några gånger ville muslimer bjuda oss att dricka te med dem, som ett vänskapstecken. Vi använde oss av television, radio, tidningar samt en bil för att annonsera kampanjen under de här dagarna.

Kväll 1: Jesus är densamme idag!

Den första kvällen var en stor helgdag för muslimer – Eidis tredje dag, som avslutar Ramadan. Tiotusentals människor hade kommit för att höra om Jesus och bli helade från alla slags sjukdomar. Evangeliet var enkelt och klart. Peter Ljunggren predikade om fyra saker; om verkligheten av Jesus Kristus, om Gud som älskade oss så mycket att Han förlät oss alla våra synder, om hur Jesus är densamme som för 2000 år sen och om kraften i Jesu namn. Efter bönen kom många muslimer fram för att vittna om helanden. Den första kvällen var en stor seger för evangeliet i Hyderabad!

Kväll2: Guds mirakel och dödshot!

Vi var bombhotade varje kväll. Det var ett stort säkerhetspådrag och alla besökare blev kontrollerade med metalldetektorer. Nazir fick ett personligt dödshot och plötsligt var det överhängande risk att hela kampanjen skulle ställas in. Informationen om hotet kom från en hög tjänsteman och det gällde hela Nazirs familj. Alla instanser som vi hade varit i kontakt med, förbjöd oss att fortsätta vår kampanj. Peter berättade senare att han hade förberett ett trösttal till alla besvikna team-medlemmar. Tjänstemännen hämtade Nazir och kvällen såg hopplöss ut. Men 2,5 timmar senare fick vi meddelande att vi kunde påbörja mötet i alla fall. Ett mirakel hade hänt och kvällen var verkligen välsignad! Den Helige Andes närvaro var stark och man kunde konkret känna att Jesus ville att kampanjen skulle lyckas, trots alla svårigheter. Många muslimer och hinduer kom fram för att ge sina vittnesbörd om hur Jesus hade helat dem.

Kväll 3: Bombhot och evangeliets seger!

Den tredje – och sista – kvällen var full av Guds under och mirakel. Alla var glada och skaran av människor var större än under de två tidigare kvällarna. Vi fick hot om självmordsbombare även den sista kvällen, men mötet påverkades inte av detta. För mig kändes det som om hela kampanjen var ett enda stort mirakel! Trots alla svårigheter hade vi tre underbara kvällar i en stad, där man tidigare knappast kände till någonting om Jesus.

Pastorsseminariet

Det var 1100 pastorer och ledare från hela Pakistan som deltog i pastorsseminariet. Pastor Peter, Don Sparman från Kanada och David Sterling från Finland undervisade och budskapet om Jesu nåd gick rakt in i deras hjärtan. Be gärna för att detta budskap kommer ut till deras församlingar. Det är en stor utmaning i Pakistan att få de nyfrälsta att komma till församlingarna. Många kristna är rädda för förföljelse och vill inte att före detta muslimer kommer till deras kyrkor. Men Jesus fortsätter att arbeta i deras hjärtan.

Muslimska ledare på vänskapsmiddag

På lördagen arrangerade vi en vänskapsmiddag för de lokala ledarna. Politiker, muslimska ledare och företagsledare var på plats. De var alla nöjda med vårt tema – vänskap. Vi fick höra många fina tal om fred och enhet. Muslimska ledare från Karachi var också där; vi hade ju en kampanj i Karachi förra året. Trots att vi tänker olika när det gäller många viktiga frågor, behöver vi inte vara fiender eller rädda att möta varandra.

Muslimer: ”Länge leve Dr. Peter Ljunggren!”

Mitt i vänskapsmiddagen hörde vi att polisen hade börjat stänga av kampanjområdet och förhindrade människor att komma in. Ledarna som deltog på vår middag röstade för att vi skulle får fortsätta och började ringa till olika tjänstemän, men det hjälpte inte. När vi kom tillbaka till kampanjområdet var portar, ljus och högtalare redan borta. Polisen argumenterade med oss att de hade fått information om bombhot via säkerhetspolisen och de måste agera innan någonting skulle hända. Många muslimer började ropa; ”Länge leve Dr. Peter Ljunggren!” På en annan plats i Pakistan hade självmordsbombare dödat 23 och skadat 139 människor samma dag.

3 Framgångsrika kvällar

Evangeliet och budskapet om Guds nåd gick framåt i Hyderabad. Peter bad för många människor även inne i hotellobbyn på söndagen, innan vi åkte därifrån. Pastor Kadvik, en av medlemmarna i kampanjkommittén, berättade att en TV-kanal ville ha en intervju angående vår kampanj.

Den stora studion är full av folk upptagna med att kontrollera utrustning, testa belysning, anteckna och skriva ned de sista meningarna för telepromptern. Atmosfären är elektrisk och en aning spänd. Programmets speciella gäst, norrmannen Jan Egil Gulbrandsen och programmets värd, Peter Ljunggren, kommer in i studion och plötsligt lugnar allt ner sig. Återigen ska Grace TV: s p r o g r am, Encounter, ha en annan fascinerande gäst. Idag kommer många, som aldrig gått in genom någon kyrkodörr, att få höra evangeliet!

Detta är högkvarteren för Grace Television Network och World Impa c t Mini s t r i e s ( W I M ) , E TA L s systerorganisation. Den 1 juni 2009, tog WIM över ägandeskapet av Kanadas största 24/7 kristna TV-kanal och i september bytte kanalen namn till Grace TV. Jag har intervjuat Peter Ljunggren och Nathan Thurber om vad som händer i TV-arbetet idag.

T: Varför en TV-kanal och varför just nu?

P: För tjugo år sedan fick jag ett tilltal från Gud att en dag skulle denna möjlighet att bygga upp en TV-kanal för evangeliet komma. Jag tvivlade ofta på det – men så hände det i slutet av 2007. Jag letade inte efter en TV-kanal, den kom till mig. En man formligen kom till min dörr och gav mig erbjudandet, utan några försök från min sida. Det är så Guds nåd fungerar.

T: Världens ekonomiska läge är utmanande, är du inte rädd?

P: Eftersom jag redan fått en förvarning ifrån Gud att detta skulle hända, så måste jag säga ”ja”. Så fort jag sagt ”ja”, kom nästa fråga ”hur”, och då visade Herren att Han hade redan förberett vägen. Så jag gick in i denna vision med visshet att Gud har berört människors hjärtan att involvera sig. De senaste tjugo månaderna har jag lärt mig mycket. Gud har också sänt folk som är kunniga i TV-produktion och media.

T: Vad är det huvudsakliga målet för Grace TV?

P: Likt aposteln Paulus, är vårt mål att finna olika vägar att presentera Jesus Kristus såsom korsfäst och uppstånden, på ett sätt som kan relatera till det vardagliga livet hos alla människor. ETAL har konsekvent hållit fast vid att evangelisera genom åren och vi kommer att fortsätta med kampanjer som aldrig förr, och nu också genom Grace TV. ETALs mandat är oförändrat att nå miljoner människor utöver världen med evangelium och ge dem tillfälle att få lära känna Jesus. Nathan Thurber har arbetat för ETAL i 12 år, så han har ett långt perspektiv på ETALs utveckling. Den sista tiden har han varit djupt involverad i processen att inhandla TV-kanalen och för tillfället fungerar han som ansvarig chef på Grace TV.

T: Hur många tittare når kanalen nu?

N: ETAL vågade sig in i media för 25 år sedan och under den tiden har våra program sänts på kanaler över hela världen, som God TV, Daystar, TBN Asien, Visjon Norge, Finlands TV 7 och VisionTV för att nämna några. Genom denna globala exponering har ETAL en stor internationell tittarskara som följer programmen både på TV och genom internet. För tillfället är det över 170 nationer som ser på video på vår webbplats varje månad. Inom Kanada når Grace TV mer än 30 % av hushållen med sina program och det växer varje månad. Spännande möjligheter för utvidgning är redan på gång. Vi kommer att steg för steg utvidga till andra delar av världen; Europa, inklusive Skandinavien, Afrika, USA och Asien.

T: Varför namnet ”Grace TV”?

N: Nåd är ett mycket viktigt ord. Det innehåller det budskap som vi önskar ge till världen… Guds kärlek och nåd till alla människor, uppenbarad genom Jesus. Inte en hård fördömande Gud, utan en älskande Gud som är full av nåd och barmhärtighet. Namnet Grace TV är också viktigt för vårt mer övergripande mål – att få ut kanalen internationellt, som en evangeliets röst till världen. Sorgligt nog har ordet ”kristen” blivit ett utryck synonymt med en politisk agenda i delar av världen, i stället för att representera Jesu , barmhärtighet och förlåtelse. Vi har för avsikt att ändra den föreställningen genom att sända program som relaterar till tittarnas liv, oavsett bakgrund och kultur. Vår framtoning är samma som den vänskapliga attityd vi använt oss av i våra Jesusfestivaler i muslimska, hinduiska och buddistiska nationer.

T: Kan man se Grace TV i Skandinavien?

P: Ja, det kan man! Alla som har tillgång till internet, kan logga in och se Grace TV där. Tyvärr når inte signalen fram till Skandinavien med kabel eller satellit ännu, men det är definitivt vårt mål. Jag hoppas denna artikel gav dig vad jag lovade; en djupare inblick i vad detta TVarbete innebär. Vi är överlåtna till att ge evangeliet om Jesus till alla folk och vi använder oss av alla hjälpmedel som Gud lagt i våra händer.

Vi är i en intensiv period med ytterligare tre kampanjer innan jul; Pakistan, Indonesien och Nigeria. Tack för dina förböner och ditt stöd. ETAL behöver dig. Folk frågar mig ofta, ”Peter, hur kom uppenbarelsen om Gudsnåd till dig?” Jag har, som alla kristna, alltid trott på Guds nåd, men för nästan åtta år sedan fick jag en förnyad uppenbarelse om Jesus och Hans fullbordade verk. Jag önskar att jag kunde säga att det var helt och hållet genom bibelstudier, men som för så många andra, var det genom en rad svårigheter som jag blev öppen för att upptäcka mer av Jesus.

En Svår tid

Våren 2002 var en av de mörkaste perioderna i mitt liv. Jag stod inför ett stort personligt misslyckande och tänkte lämna min tjänst, men mitt i mina tillkortakommanden fick jag möta Guds kärlek i en ny dimension. Många dagar kände jag bokstavligt talat som om Guds kärlek svepte över mig och jag lärde att klamra mig fast vid Jesus. Gud accepterade inte min uppsägning. I stället sände Han predikanter och troende i min väg som uppmuntrade mig att fortsätta. Ett av minnena ifrån den tiden har att göra med min hemstad, Nässjö, där Gösta Gustavsson är känd som ”den sjungande plåtslagaren”. Han hade gett mig en kopia av sin CD och jag spelade den igen och igen, speciellt sången, ”Golgata täcker min skuld”. Gud använde den sången för att jag ännu mer skulle se Jesu fullbordade verk på Golgata.

Framgång i tjänsten?

Somliga har idén att en framgångsrik predikotjänst är att ingen ska klandra dig för något. Med det som standard skulle varken jag eller de flesta människor i Bibeln kunna kallas framgångsrika. Mitt vittnesbörd är att det var i mitt misslyckande jag lärde vem Jesus verkligen är och att vila i Honom. Det är befriande att leva i verkligheten av att varken mitt liv eller min tjänst tillhör mig själv; jag tillhör en annan, Jesus Kristus. Många gånger då jag får se Guds under skrattar jag för mig själv och tänker; detta är inte jag, men Jesus som bor i mig.

När uppenbarelse om djupt i Guds nåd kom, frågade jag Gud, ”Hur kommer människor att ta emot detta? Kommer de inte att säga att budskapet har kommit för att jag själv har haft ett misslyckande?” Gud gav mig svar både från Bibeln och från väckelsehistorien. Moses önskade ge upp därför att han tänkte att Israels folk skulle förkasta honom på grund av hans misslyckande. A.B. Simpson, Hudson Taylor och kanske den mest berömda väckelsepredikanten från de nordiska länderna kris och förtröstan på Jesus Frank Mangs, fick gå igenom enorma utmaningar. Jag upptäcker att andra har upplevt Jesu nåd när de ställdes inför samma frågeställningar som jag. Dessa utmaningar drar oss närmare Guds hjärta och genom att vi själva tar emot från Jesus blir vi mer kärleksfulla gentemot andra. Vi blir mer villiga att lyssna, ta emot och erkänna i hjärtats djup att vi är tillräckliga endast genom Honom.

Frank Mangs

För några månader sedan blev jag igen utfrågad om problem i mitt äktenskap. Jag berättade kort för journalisten att vi haft svårigheter under mer än tjugo år, problem som endast mina barn och mina närmaste känner till. Jag tackar Gud för uppbackningen och kärleken från mina barn. Jag försökte att undvika att svara fullt ut till en journalist, men om jag inte säger något blir jag anklagad för att dölja saker och om jag berättade allt, anklagas jag för att tala om sådant som är smärtsamt för andra. Väckelsehistorien är tyvärr full av exempel på människor som haft problem också i äktenskapet; John Wesley, Aimee McPherson och Kathryn Kuhlman, bara för att nämna några. I Kathryn Kuhlmans fall gav hon inte ut sin biograf tills efter sin död. Hon visste att den kristna omvärlden skulle attackera henne ännu mer om de visste om hennes misslyckade äktenskap.

När Frank Mangs och hans fru Karin skiljdes efter många års äktenskap sa man att ”de växte ifrån varandra”. Mangs beskrev att han på utsidan var en efterfrågad evangelist, men på insidan ”ohyggligt ensam”. Att hans skilsmässa knappast kommenterades är kanske en bild på hur kristendomen var för 60 år sedan. Tonen i det Mangs skrev, pekar på den djupa smärtan han och hans fru gick igenom. Bibeln är full av exempel på människors segrar och nederlag. För Frank Mangs fortsatte tjänsten och Guds trofasthet i ytterligare fyrtio år.

Jag vet inte vad min framtid innebär, men en sak är jag viss om; jag kommer att klamra mig fast vid Jesus, och det är på Hans välsignelse min framtid beror.

Gud vet slutet

En del människor lider nederlag och man ser dem aldrig igen. Andra upplever liknande saker men fortsätter framåt. Vad är skillnaden? Bibeln säger att Gud vet slutet från början. Jag tror det finns kristna som fått se en skymt av hur deras liv kommer att sluta. Aposteln Paulus var en sådan. Trots alla bakslag, kunde han inte lägga av, så länge visionen Jesus hade gett honom, var ofullbordad. Så var det säkert också för Frank Mangs. Gud visste om varje misslyckande, bakslag och missmod, innan Han någonsin kallade oss. Ofta vänder Han våra nederlag till ett vittnesbörd om Hans nåd.

Möjligheter i kristiden

För fyra månader sedan, såldes för första gången, en kristen TV-kanal i Kanada. Den hade tidigare ägts av ett profant bolag. De förra ägarna kunde gått till vilket samfund eller predikant som helst, men jag var den första person, som tillfrågades. Det är så nåden fungerar. Vi hoppas att inom 5 år kunna sända över hela Europa, Asien och Afrika, speciellt bland muslimer, buddister och hinduer.

Jag är förundrad över Gud. Mitt under de svåraste tiderna, ger Han nya möjligheter. Är svårigheterna över? Nej, men jag lever i förvissningen att Jesus gör mitt liv till ett vittnesbörd om sin nåd. Guds kärlek och godhet har förändrat mig. Jag kan inte hysa agg mot människor, inte ens journalister. Min himmelske Far har varit alltför god mot mig. Det betyder inte att jag måste hålla med om varje åsikt. Nej, jag får följa den övertygelse och vision som Gud har gett mig. Men när jag hör fördömande åsikter, kan jag fortfarande älska och respektera dem som inte ser saken som jag gör.

Precis som Bibelns hjältar och många ifrån väckelsehistorien, får vi alla ta emot Guds liv, nåd och vision. Samma kärlek finns tillgänglig för oss alla, och den håller oavsett livets svårigheter. Jag är tacksam att jag har fått ta emot den.